Förebild?!

Vissa människor bara är. Denna man, som gått rakt in i våra hjärtan som "Sjökvisten", är en känslomässig talang och en kvinnotjusare av hög rang.

Hans rättframma sätt och hans självklara sätt att benämna kvinnorna vid namn ger oss en förebild att vara stolt över.

"Fröken Brrritta" är den kända repliken Sjökvisten gjort odödlig i många filmer från mitten på förra århundradet.

Lismandet har fått ett ansikte och smörighet är genom denne man ett föredöme.

Stå upp gott folk för dylika förebilder och ge dem en framträdande roll i våra liv.

Ny enkät i omlopp!

Som jag antar att ni noterat, blev svaret på förra undersökningen "Kent", vilket visar på ett förödande "Ken Taskspeleri" som ej kunnat hejdas i tid. Att använda flera konton och datorer kan väl gå an, men att utöva hot mot sina närmaste, samt att tillämpa dominans och annat, torde vara enkätbesvararen främmande, då relationen med vårt renhåriga rockband i och med detta äventyras. Denna gång hoppas jag att inget fusk förekommer. Som synes handlar det denna gång om all byfåne-förförisk skit som strömmar ur våra transistorer och stereoapparater. Svara ärligt och utan tvekan, ändringar och tillägg, så blir undersökningen mest rättvisande. För övrigt svarar jag jakande inför måndag (se kommentar på tidigare inlägg).

/Zazzafraz

SPELA PÅ MÅNDAG ? ?

Bästa herrar.

Kan vi dra en repa på måndag tro ?

Normal tid blir välan bra.

Kunde va' trevligt.

Kanske vi kunde sanera vårt fikabord då me'.

Klagomål till teknikavdelningen!

Då många har skrivit till mig och klagat på att de icke förstått var på instrumentet denna "Svaj-arm" sitter, vill jag med denna bild föklara lite tydligare dess funktion och placering.

Som ni se, sitta detta tillbehör något till vänster om mikrofonerna.

Vi beklager om något var otydligt i den föregående debatten om detta.

Svajen eller som den heter på Ängelska, Whammy bar

På förekommen anledning tar vi här upp det heta ämnet svajarm.

Som namnet anger, är det en arm som svajar. Detta är dock en aning missvisande då det inte är orkestermedlemmens lem som svajar, ursäkta doktor Wedel, men jag menar armen. Nej, det är ett attribut på den så kallade "Plankan" som svajar och med den musiken. Eller jag menar tonen, alltså inte mellan bas och diskant utan i frekvens. Inte antalet gånger man spelar utan ljudets upp och nergång.

Tydlighet är en dygd och jag menar att de som bemästrar detta verktyg, kan i vissa fall lyfta tonen en oktav eller mer.

Man kan även göra så kallade "Dive bombs" som låta som fallande små Schmätterschmitters som tyskarna flög med under det förra världskriget. I kombination med en tidigare beskriven "Wah-wah-pedal" och tryck på denna i texten beskrivna svajarmen få "Plankan" att låta som ett erotiskt laddat groddjur.

Denna svajarm är belägen i den i förhållande till stämningsattributens raka motända där stallet, alltså inte med hästar utan där strängarna är installade.

Genom att trycka, respektive lyfta i den på bilden omnämnda nr 3, komma tonen att bringas i oreda och annorlunda toner komma ur den så kallade amplifikationsförstärkaren.

Dock ämnar många strängar att brista vid denna hantering, men då man som kommunalt anställd arbetare har en relativ inkomst, torde detta inte vara ett problem.

Att så här, få reda ut otydligheter inom musikens värld, gör en musikinstrumenttraktörs hjäsrta riktigt varmt och jag ser fram emot att få förtydliga fler oregerliga saker i framtiden.

Gitarristen har många strängar på sin lyra!

Alla vet vid det här laget att vi stränginstrumentalister har ett ansvarsfullt arbete i att traktera strängar.

För er som inte är så insatta i instrumentets uppbyggnad, är det små band av metall som korsar instrumentets hals, av stor vikt för att framföra smäktande toner.

Banden, som för övrigt ej kan kallas för halsband, är av en hård metall som vid anläggning av strängen vinklar av tonen i ett för lyssnaren behagligt läte.

Strängens längd och anspänning är även den viktig för lätets framförande. Dessa är därför försedda med en anspänningsanordning vid instrumentets mindre del, det så kallade huvudet, där stämskruvarna är belägna. Vrids dessa åt ena hållet, sänks vibrationen hos strängen och tonen blir lägre. Om motsatt förfarande utföres, anspänns strängen och frekvensen höjes. Vi kan således anpassa oss efter allsköns musikstycken utan att därför lida skada alltför mycket.

Det stora hålet i mellanregionen hos instrumentet är där de sköna tonerna strömmar ut, alltså inte med ström då detta sker hos en så kallad "Elektrisk Gitarr", ansluten via en krullig sladd till en amplifikationsförstärkare som man kan se hos populära "Hård Rockare".

Det är inte för inte som man i musikantkretsar glatt skämtar om att man inte får vara för STRÄNG mot sig själv...Ha, ha, ha, ha!

Sladden...en magnet!?

Alla tillbehör till trots, är dock sladden den viktigaste.

Om denna även är krullig, är du het som ett vulkanutbrott. Man kan inte nog tala om hur viktig denna sladd var när man var ung som tuff stränginstrumentalist och skulle visa sig på styva sladden, jag menar linan, för brudarna. De smälta som vax i mina öron när de såg sladden.

För dig som följer den inspelade världen av musikalster kan inte missa konserten på Wembley Stadium den 12:e juli 1986 där stränginstrumentalisten Brian May trakterar sitt instrument via den längsta krulliga sladden i musikhistorien. Den var totalt 30 meter lång i sitt utdragna tillstånd. Ni förstår väl kära vänner vart detta bar hän? Queen blev en av världens största musikensambler. Nu var det ju icke alla i orkestern som var lagda åt samma håll men de fingo träff de med(!).

Wah - Wah...ett eko från förr!

Vi har nu kommit till "Wah-wah" -pedalen. Detta gitarristens attribut i ljudförvrängningens värld.
Att det skulle vara en ekopedal är uteslutet trots det upprepande namnet. Namnet till trots är detta ett hjälpmedel att få stränginstrumentet att låta klagande samtidigt som det låter lätt sugande.

Man kan även utbrista i ljudklanger som är snarlika hovdjurens glada gnäggande och med snabbt fotarbete få till ett läte som minner om vattenkoppskliande i naveltrakten, dvs. oacka-chacka, oacka-chacka osv.

En annan klang som är vanligt förekommande är det så kallade "Twanget"! Genom att applicera ett fast läge på reglaget som foten styr, kan musikanten få glada toner som låta liksom "Twang-twang"! Kända orkestrar som Steve Vai kan även utbrista i vackert kvackande liksom vårlustiga grodhanar i det kända orkesterstycket "Tender surrender" där Steve trakterar manipulationspedalen med stor precision och förvåning.

Låt er gärna inspireras av de moderna tongångarna och följ med i vår spännande följetong om stränginstrumentalistens spännande tillbehör.

Det surras om att "Fuzz-boxen" var en fluga...!

Detta alster till ljudförbättrare skapade en ny dimension i den annars förlegade dansbandsmusiken.
Någon gitarrist råkade trampa på den mekaniska brytaren och vips uppstod en ny melodiart.

Man har forskat i huruvida fyrkantsvåg eller trekantsvåg skulle vara bättre än den andre men fuzzboxens fyrkantsvåg har sedan tidigt sextiotal varit den segrande.

Som man kan se på manicken till vänster, har den en ratt för så kallad attack. Här menas dock ej attack mot etablissemanget utan en skärpning av ljudets uttryck. Den andra ratten visar ordet "Level" som här inte är en flat yta utan det expressionistiska flödet av ljudmängd.

Nej..stå upp för mer Fuzz i tillvaron. Detta klangverktyg som är ryggraden i dagen ensembler som utövar så kallad hårdrock. Med en sågklingas skärpa letar sig det speciella ljudet genom även den bäst formgivna hörselpropp som finns att tillgå. Som vi i ROOM säger:

NO FUZZ ABOUT IT!

En stund på "stubben".

Ja, det blev en stunds återhämtning i rummet denna eftermiddag. Undertecknad samt dessa två herrar på bilden deltog i rekreationshögtiden.

Lite jammande blev det allt, men framför allt ett välsmakande kaffe med blåbärsjuice.

Ett akutinkallat repmöte där två av fem fick anmäla laga förfall. Efter mötet kände vi tre att kraften kom till oss igen. Vi gick sen ut i solskenet, tog farväl och alla återgick till sitt. Vi ser fram emot fulltalighet nästkommande helg. (Det är viktigt med dessa fina stunder.)

The String is back on the net

Well folks.......
The String is now back online

Onsdag blev betämt - Välkomna till "Repmöte".

Då kör vi en repa i morgon Onsdag kl. efter jobbet. Väl bekomme.

Onsdag istället ? Trummisen kan ej på måndag.

Trummisen kan ej träna på måndag. Kan vi träna på onsdag istället tro ? Tiden spelar ingen roll.

På söndag ?

Kan vi samlas i rummet om söndag för en stunds oväsen? Kl. 5?

Att sticka ut hakan!!

På tiden att vi dryftar den infekterade frågan om ansiktsbehåring. Sistkommande överläggning i rummet befanns vara en fullständig katastrof vad gäller vissa deltagares val av hak-frisyr. Att inte kunna ta ansvar för sitt primära underhåll av den för oss män påtvingade hakbehåringen, blir för den iaktagande medmänniskan ett lidande och igångsättande av den reflex som framkallar kramper i övre magmunnen.

Ett bättre exempel på väl vald skäggväxtfrisyr finns att skåda på bilden intill. Här finns tydligen mycket att lära för den degenererande delen av band-deltagare som på ett ojuste sätt visade upp sin dekadens i öppen dager sistledes.

Skämmes.

Att få hugg.

Fick senast i rummet sk. lunghugg. Mycket otrevlig åkomma på min ära. Ni som blivit drabbade någon gång vet vilket lidande som man måste utstå, för kortare eller längre tid.

Benämningen lunghugg tycker jag känns lite missvisande, skulle snarare vilja döpa diagnosen till "lunghäng" istället. Känslan av att en del av lungan hängs upp på något och inte vill lossna.

Ordet "hugg" förekommer i många sammanhang, -knivhugg, vådahugg, svärdshugg, bäverhugg, kroghugg, hjässhugg, kärringhugg, mjälthugg samt prästhugg, kanske det finns fler.

Själv blev jag denna gång drabbad av "lunghäng"/hugg. Kanske någon annan läsare blivit utsatt för "hugg" och vill dela med sig av sin historia. Man kan även drabbas av "häng".

Många ord börjar just på "häng", exempel kan vara

-hängbjörk, hängavtal, hängslen, henke, , kanske finns det fler. Sagt var, många fina ord finns det.

Förtydligande

Den som vill vara med och rösta i enkäten skall vara på det klara med att svarsalternativet "Kent" i detta fall inte är namnet på någon fånig poporkester, utan namnet på en av våra trogna följare; syltlöksälskaren Kent Ask.

/Enkätsnickraren

Vi kör på söndag kl. 18.00 (om Martin kan)!!

Vi hoppas att Martin observerat att sammankomst annonserats till kl. 18.00 söndag.

Dra en repa på söndag?

Bästa repmän. Föreslår att vi träffas på söndag för en stunds oväsen.

Tommy "String" kan tyvärr inte delta vare sig söndag eller måndag och efter det får jag själv problem med närvaron.

Kan vi spela en stund för husfridens skull?

Någon som förövrigt känner igen mannen på bilden.

Ser något opålitlig ut, var på er vakt.

Måndag kl. 17.30 ca.

Då kör vi måndag ca. 17.30. Gärna tidigare den som kan.

Måndag it izzz! Halv sex OK? The electric sheep

Rummet, en plats att älska och akta

Ögonblicksbild från vårt kära näste.

 Människan behöver ett rum. En plats för rekreation och kontemplation.
Det behöver inte alls bestå av golv, väggar och tak, utan kan för somliga lika gärna vara en helt öppen plats. En människa kan befinna sig i sitt rum mitt på den blåsiga, karga ljungheden, i en eka ute på en sjö, eller flygande högt över marken. En vis man ibland oss talade en gång om en stubbe i skogen. Visst kan man kalla en sådan plats för ett rum, om man vill. Just naturen och dess ibland storslagna men ändå oftast lugnande miljöer, utgör många människors rum. Att vara ensam med sig själv, sittande i en solig glänta, kanske sträcka på benen en stund och ljustra sig en räv eller två, vandra under trädkronor och över myrar, att lystra till kattuggla och lom, det är för någon att befinna sig i rummet. Den som vurmar för det underjordiska söker måhända harmoni i gångar och schakt där fukt och mörker råder, medan den religiöst övertygade är i sitt rum när hon känner träsmaken från templets gistna träbänk. Andra upplever rummet genom extatisk dans, intag av narkotiska preparat, eller helt enkelt genom att ligga på soffan och bara vara. Det handlar om att hitta sin egen vrå i den annars så påtagliga, förbirusande vardagen.
Det rum vi känner och kallar vårt, är mer bokstavligt talat ett rum. En unken bunker som vi hyr per dyst, medan vi ser oss om efter ett bättre alternativ. Likväl är det vår tillflykt i tillvaron, det ställe där vi lever ut våra drömmar och lär känna oss själva som vi verkligen är. Det är tillika den sortens rum som tidigare beskrivits, alltså ett utrymme för själen att tumla runt i.
Vår rumsvistelse är dessutom av det kollektiva slaget. Med varandras hjälp når vi nya höjder, så att vi tillsammans uträttar stordåd ingen trodde var möjliga för oss män som står inför livets söndag. Att vi finner stimulans och värdighet i varandras sällskap, utövande tung, slamrig och oborstad rockmusik, är ett av världens små under. Var glada och stolta, bröder! Vi gamla arga män har ett eget rum för oss själva, därför heter vi ROOM.
Men... ha också i åtanke att det kan komma en dag då allt är slut. När BGs vitsar saknar udd, Thomas skinn hänger slappt, jag ger upp hoppet om dammsugning, Martin måste hem direkt och Tommy saknar korv. Dock har vi då något att blicka tillbaka på och glädjas åt. Minns, när du liggande på ditt yttersta på en torftig långvårdsavdelning, tvingad åt sidan av surben, härjad av ryggont och demens, att det fanns en tid då livet var stort. Minns, hur lyckan log mot dig och dina kamrater. Med uppbådande av dina sista krafter, kan du från din bädd resa dig på ena armbågen, sträcka en skälvande, rynkig näve mot taket och utropa:
JAG VAR MED I RUMMET! JAG HAR INTE LEVT FÖRGÄVES!
När världen är grym och hänsynslös, låt tanken på vårt gemensamma krypin ge dig gnistan tillbaka.
Vi ses i rummet, govänner. Enter the room!