Public Adress eller PA

När man nu står på scenen med sin ensamble är det inte svårt att föreställa sig hur lite publiken hör en bit därifrån.

Man har då skapat ett system som populärt kallas PA för att distribuera ljudet från förstärkare, instrument eller vokalist.

Om man följer den tunna linjen från mikrofonen så går denna via den så kallade multikabeln som är en kabel med många kablar i sig, till mixerbordet som syns längst ner på bilden.

Ljudteknikern vrider på sina rattar och när han/hon så är nöjd, skickar han/hon signalen tillbaka genom multikabeln till de s.k. slutstegen. Dessa gör att den svaga lilla gitarrvirituosen kan förstärkas upp tusenfalt med svår tinnitus som följd. Innan signalen når de stora, vackra högtalarna, går den in i en annan förstärkare som skickar en signal av större format till de s.k. monitorhögtalarna.

Dessa monitorhögtalare har till uppgift att förse musikanterna med deras eget ljud som för övrigt dränks av de stora högtalarna som även dessa får en massa signal från slutstegen.

Genom att blanda de olika inkommande sorters instrument och vokala fenomen kan ljudteknikern blanda allt ljud till en tinnitusskapande ljudmassa som når både publikum och artistensamblen.

Monitorhögtalarna är mycket trevliga att vila sig mot, kan undertecknad intyga då jag provade detta vid Göran Lundgrens konsert den 7:e maj, undertiden vänner och bandmedlemmar försökte dränka mig med vatten och all sorts vätska utom alkohol!!?

Skallen, namnet, stubben, rummet...

Här är nu mitt utlovade förslag till ny logotyp. Den tydligen så viktiga dödskallen är representerad liksom de vidhängande gurorna för balansens skull. Vidare har namnet ROOM fått eget utrymme istället för att skriva ut hela harangen Rage Of Old Men (som jag för övrigt inte tycker behöver användas i första hand). En stiliserad stubbe anspelar på den förträffliga liknelsen som vår batterist begåvat oss med. Dess övre del övergår i väggar och tak som utgör själva rummet. Öl, kaffe och korv kom inte med i detta utförande då det skulle väcka onödigt många frågor och skapa förvirring kring vår egentliga verksamhet. Vad sägs, kära room mates? Kan logotypen anses som officiell?

Den berömda "Strängen"

Något vi ofta kommer tillbaka till vid våra sammankomster i repetitionslokalen, är den berömda strängen och särskilt när den går av.
Den som oftast omnämns är G-strängen och det kan göra din hand blodig vid beröring av den hädangångna strängen.

Dr Wedel har så tydligt förklarat att han inte är det minsta musikalisk men har våra sympatier då han sitter inne med mycken information i ämnet.

Rent musikaliskt handlar det om femstrukna ciss när strängen brister ty den vållar mycket obehag. Om man mot rekommendation fortsätter spelet, kan ytterligare strängbrott inträffa med större åverkan på instrumentet.

Jag rekommenderar att man då lägger undan instrumentet och fokuserar på instrumentets påse eller som många kallar den, "Gigbag".

Det är oftast bäst att rekommendera "Slide-spel" då detta är mycket mjukare för strängen.

Mycket nöje!

Logotypen

Omröstningen om vad som bör ingå i vår logga är över. Klart viktigast är tydligen en dödskalle (fem poäng), därefter ordet ROOM (fyra poäng). Inte mindre än fyra förslag fick 3 poäng vardera. Med utgångspunkt från resultatet ämnar jag iordningställa ett logotypförslag där skallen och namnet självklart ingår, men där endast något eller några få av trepoängarna tas med. Uppdatering kommer ske inom kort.

Kent-öl kontra ROOM-pilsner

Då det blivit tydligt att vi fått en "Stalker" på vår blogg i form av Ken Task har det kommit till min kännedom att en öl har hans namn.

Detta är vulgärt och borde omgående tas upp med våra jurister.

Undertecknad kommer snarast att brygga en ROOM-pilsner för att understryka det osedliga i att denne man lurat sig in bland oss ROOM-mates.

Nej....upp på barrikaderna och knyt näven mot dessa tilltag. Sånt ska stävjas i sin linda!

Ny replokal?

Nej, skämt åsido, igår tog jag mig en promenad bortåt Svartmossen, medtagande liten kamera. Där längs vägen genom skogen, kantas slänten av ruckel i olika tillstånd av förfall. Jag knäppte några bilder som hastigast. Nu undrar jag, kära bröder, vore det inte en fantastiskt fin bandbild med oss fem poserande i och utanför detta praktruckel? Se bara hur ett träd krossat taket, hur persiennerna hänger på sniskan i fönsterbågar där rutorna ej längre är, hur tid och väderlek oömt smekt byggmaterialet och hur vacker förgängligheten ter sig! Tänk er någon av oss hängande mot stegen, två andra i varsitt fönster, en stående i mitten av bilden och den siste sittande på verandan, kanske trakterande min gamla gitarrbanjo. Undertröjor och hängslen, rock med pälskrage, kanske någon liten hatt... Ja, fantasin skenar lätt iväg. Vad sägs? Vore det inte kul, så säg?

Nya högtalare till vår sånganläggning?

Jag har ett par högtalare över..!
Tror ni dom har något emot att jag tar med dem till replokalen och ansluter dem??

Mittåt, kamrater!

På kapellmästarens begäran tillåts nu Herr Task m. fl. att deltaga i bloggens aktiviteter. Välkommen in igen, kära följare och andra intresserade. Utöver detta, har nu samtliga fem roomare administratörsrättigheter. How about that?!

ROOM-bloggen, nu med restriktioner

För att slippa okunnig pöbels medverkan i den nya enkäten, samt för att en tid framöver eliminera oönskade näsvisheter och liknande, har jag spärrat kommentarer från läsare som inte är medlemmar av denna blogg (det borde betyda att endast vi fem kan kommentera varandras inlägg och, framför allt, att bara vi kan rösta i enkäten). Jag är inte helt säker på om enkäter är stängda för utomstående eller om det bara gäller kommentarer, men det visar väl sig snart. När vi är klara med omröstningen kan jag ånyo öppna tillståndet för Herr Task och andra som önskar ha åsikter om saker och ting.

Plankan....virituosens instrument!

Vi har nu kommit till "Plankan". Detta är ett av de mer tongivande instrumenten i ensemblen. Ett orkesterkapell är inte fulländat förrän det finns minst en planka i sättningen.

För att gå lite djupare i instrumentets uppbyggnad, har jag tagit med en bild på en av dessa "plankor" av märket Fender. Nu kanske ni båtentusiaster reagerar och säger att; "Så ser inte en fender ut", men där har ni fel!

För att ytterligare belysa komplexiteten i detta instrument har jag valt att ta med en bild på en skruv. Detta är inte en skruv vilken som helst utan en av de som håller fast plektrumskyddet.

Plektrumskyddet är det stora, vita stycket av plast, beläget mitt på plankans kropp. Denna är skruvad fast på flera anläggningspunkter längs med kanten på skyddet.

Ni som är uppmärksamma märker att man här på bilden benämner svajarmen med ordet "Tremolo" vilket är mer en diagnos inom Parkinsonsjukdomens område. Nej, "Whammy bar" ska det heta på utomnordiska språk.

I mitten på plankan sitter tre små prickiga elektriska manicker som här benämns "Pickup".
Nu får ni allt ta och behärska er! Det har inget med det manliga könet att göra utan här betyder det "fånga upp". Strängen kan ibland fångas upp på kanten av denna manick och är således ur funktion ett ögonblick, nog för att störa virituosens expressionistiska ådra.

Vi på tekniska avdelningen ser gärna att ni kommer med kompletterande information om instrumentets alla för- och nackdelar i era inlägg.

Nästa gång kommer vi att belysa "PA" som ett fenomen inom musikens förmedlande.

Rummet och stubben, vår tillflykt.

Kära rockikoner. Att då och då uppgradera logotypen är kutym bland rockens stora band. Det kan börja lite trevande med att använda ett fräckt typsnitt på omslaget till sin första demo och sedan utvecklas till komplicerade former, objekt laddade av symbolik och allehanda hyss i grafisk form. Som självpåtagen konstnärlig ledare inom den roomska sfären, har jag sedermera rannsakat mig själv och insett att hittillsvarande bandlogotyp varit lite av overkill, vad gäller tuffhet och attribut. Jag vill istället presentera en mer avskalad version, där jag tagit fasta på våra kärnvärden och använt mig av ett mer sublimt symbolspråk. Här har vi den berömda stubben som män av vår sort gärna uppsöker när tillfälle gives, omgärdad av väggar och tak (vårt rum helt enkelt). Som salt på fruktsoppan har jag låtit Charvelhalsarna vara kvar, liksom ordet ROOM i sedvanlig stil. Vad säger herrarna om denna förändring? Känns det inte som om dödskallar och rosentörnen spelat ut sin roll, så säg?

Sunrise får vänta. Vi satsar på Burn.

En klassisk Purplestänkare dök upp som en bubblare vid måndagens rep! Vi beslöt att tillsvidare avvakta med den planerade BSC-låten, till förmån för denna gamla goding. Ska bli särskilt intressant att höra om BG kan återge orgelsolot på koskälla.

Göran har levererat igen!!

Ja...nu har han levererat igen vår norske broder och hans vänner.

Efter diverse trevande försök att skapa oreda i magen och så även i huvudet, var vi en skara sanna entusiaster som tog sig in till den stora metropoolen Götlabårg denna vackra 7:e maj.

För säkerhets skull stannade vi vid en till konsertlokalen närliggande sylta för att skapa ännu lite mer oreda vilket undertecknad kan gå ed på.

Lagom till konsertens begynnelse, gjorde flera av entusiasterna många försök att kickstarta undertecknad med fiskkiss(läs vatten) och diverse glada tillrop. Aldrig har väl scenkanten varit så inbjudande att vila sig mot. Baksidan på en monitorhögtalare är avkopplande vad ni än tror!

När så Göran anförde scenen var alla sorger som bortblåsta och jag dansade och skrålade med Makedonier och fruntimmer samt andra fans.

Den fina gemenskapen var som bortblåst när så konserten var slut. Som yra höns foro vi åt alla håll och mobilerna gick varma för att spåra diverse deltagare. Jag fick tag i en skinnsmiskare som var allt annat än talför..! Han var även döv!

Ja, vad är väl en bal på slottet?

Basisternas basist!

I mitt ivriga sökande efter information rörande vårt värv som musikanter, kom jag över denna bild av en enkel basist.

Att traktera detta enkla, fyrsträngade instrument, får med detta en helt ny innebörd!

Vi kan bara ana vilka soloistiska utsvävningar detta ska bringa!

Vad ska månde komma?

Bach, Händel, Simon Brehm?

Manickernas manick!!

NU HAR DEN KOMMIT!

Manicken som vi alla stränginstrumentalister har trott att vi behöver.

Denna manick kopplas med en krullig sladd som sträcker sig från "Plankan" till manicken vidare via en ny krullig sladd till amplifikationsförstärkaren.

Vad denna manick gör är, att den mäter hur snabbt du spelar!?

Alltså inte hur bra utan hur snabbt. Den tillför inte musiken något nytt utan är en passiv registrerare av anslaget på strängen.

Man kan även vända på steken och låta manicken knäppa fram ett ljud som anger en viss hastighet, ungefär som en vanlig, hederlig "Metronom". Detta knäppande ljud är till för att följas av den som trakterar instrumentet och på så vis få upp sin hastighet!?

Skynda och köp! Denna manick revolutionerar ditt musicerande!

MÅNDAG ?

Föreslår måndag för nästa sammankomst, kan det gå tro ?

Kolla vår sångare, tur vi har honom, han e' grym.

Förstärkaren

1.


2.



3.



4.



Förstärkaren är den del som vi stränginstrumentalister använder till att få vår musik ut till publikum. Detta är den slutgiltiga utposten för "Plankans" ljud, om man bortser ifrån P-A anläggningen, som vi kommer till vid ett annat tillfälle.

För att enkelt förklara ljudets väg kan man tänka sig dess väg ut genom plankans kontakt där den krulliga sladden, som jag pratat mycket med er om förut, kopplas in. Den går till de olika ljudbildsförvrängarna som; wah-wah, fuzz-box t.ex. Därifrån går ytterligare en krullig sladd till den ovan nämnda förstärkaren.

Vi som trakterar elektrifierade stränginstrument tycker om förstärkare som är stora. Ju större dessto mer träffar i det motsatta könet. Som bilden nr 1 visar, kan man få en uppfattning om vad man önskar men ej kan få för det mesta.

Nästa önskemål är att amplifikationsförstärkaren har många rattar, se bild nr 2. Med dessa kan man få "Gain" och "Treble" samt många andra variabler som kan ställa till med jordbrum och andra åkommor.

Jag har valt att ta med ett litet diagram som ni kan beundra i bild nr 3. Se dess invecklade struktur och alla konstiga mojänger. Jag är dock lite skeptisk till dioden i nedre transistorns rördel som annars skulle gått över en elektrolytkondensator för stående våg men man kan ju ha fel.

Slutligen ser vi på bild nr 4 de rör som bilda själva amplifikationen. Ju större rör dessto större urinprov eller jag menar att de ger olika ljud om man har dem i amplifikationsförstärkaren. Som ni ser på bilden är det bra att ha en ask tändstickor till hands då man skall tända ett så kallat indiskt likbål. Rör bara inte ihop uppgifterna.

Det finns en mycket känd amplifikationsförstärkare som heter "Marshall". Tändstickorna på sista bilden är dock inte till att tända denna.

Göran Lundgren

Nå flickor.........!
Vad säger ni? Blir det någon konsert med Göran på lördag eller?

"Sunrise" med Black stone sherry till nästa rep.

Ja, så har en kväll i rummet kommit till sin ände.

Denna kväll utan Mäster Tommy då han lidit obehag till följd av fordonsbekymmer. Vi andra drog igenom låtlistan så gått det gick med kaffe som sällskap.

Vi kom överrens om att titta på "Sunrise" med Black Stone Sherry till nästa gång.

Mannen på bilden är just denne medlem i troppen som ikväll var tvungen att lämna VO av nämnda orsak. Redaktionen önskar honom all lycka med fordonsproblemen och hoppas att allt skall vara löst till nästa påhugg.