Svajen eller som den heter på Ängelska, Whammy bar

På förekommen anledning tar vi här upp det heta ämnet svajarm.

Som namnet anger, är det en arm som svajar. Detta är dock en aning missvisande då det inte är orkestermedlemmens lem som svajar, ursäkta doktor Wedel, men jag menar armen. Nej, det är ett attribut på den så kallade "Plankan" som svajar och med den musiken. Eller jag menar tonen, alltså inte mellan bas och diskant utan i frekvens. Inte antalet gånger man spelar utan ljudets upp och nergång.

Tydlighet är en dygd och jag menar att de som bemästrar detta verktyg, kan i vissa fall lyfta tonen en oktav eller mer.

Man kan även göra så kallade "Dive bombs" som låta som fallande små Schmätterschmitters som tyskarna flög med under det förra världskriget. I kombination med en tidigare beskriven "Wah-wah-pedal" och tryck på denna i texten beskrivna svajarmen få "Plankan" att låta som ett erotiskt laddat groddjur.

Denna svajarm är belägen i den i förhållande till stämningsattributens raka motända där stallet, alltså inte med hästar utan där strängarna är installade.

Genom att trycka, respektive lyfta i den på bilden omnämnda nr 3, komma tonen att bringas i oreda och annorlunda toner komma ur den så kallade amplifikationsförstärkaren.

Dock ämnar många strängar att brista vid denna hantering, men då man som kommunalt anställd arbetare har en relativ inkomst, torde detta inte vara ett problem.

Att så här, få reda ut otydligheter inom musikens värld, gör en musikinstrumenttraktörs hjäsrta riktigt varmt och jag ser fram emot att få förtydliga fler oregerliga saker i framtiden.