 |
| En härsken pukslagare och hans kalla, bitande stål |
När gubbar surnar till ordentligt finns det bara en sak som hjälper. Ut med dom i skogen bara, där dom kan svinga sina verktyg och vapen i lugn och ro, utan att ha ihjäl vanligt folk på kuppen. Då mår dom bra.
Ännu har inte känslan av välmående från fredagskvällen gått över. Det var som tidigare sagts en omåttlig succé, alltsammans. Så sent som idag har ryktena börjat gå om en uppföljning redan innan hösten är till ända! Låtom oss hoppas att det kan bli verklighet. Låt det heller icke dröja så länge att slentbjennen ersättes av lutfisken.
En skinnsmiskare från sin bästa sida. Kram broder.
SvaraRaderaEtt visst mått av aggressivitet och försvarskänsla bör och skall alltid finnas som ett naturligt inslag på dylika tillställningar. Då den statsanställde sergeanten supit ner sig så till den milde grad och var oförmögen att stävja eventuella uppträden, stod jag där i full mundering och var redo för min roll. Tack alla ni som lånade ut era vapen.
SvaraRadera