måndag 21 mars 2011

En oas i mörkret

Finns det Bricanyl till öronen? Känns lite som fetvadd och topklockor om vartannat instoppat ända intill medulla efter gårdagens batalj. Men hur skönt klingar inte decibelen! Vi måste höja volumen ännu ett snäpp, något annat finns inte! Lev väl kamrater!

2 kommentarer:

  1. Skönt att någon äntligen säger som det är, att det nu är dags att ta bladet från munnen. Rockmusik SKALL spelas med kraftigt utslag på volymmätaren. Lite sus i öronen dög knappast för den store , dock salige herr "Guiljotin". Finns det bara lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring. Tack broder för ditt slag i bordet.

    SvaraRadera
  2. Väl talat, bröder! Låtom trumhinnorna stå såsom vindstrutar på alla och envar. Halvt istoppade proppar eller andra öronjärn torde hjälpa mot akut hörselbortfall, men det känns numera ganska hemtamt med plötsligt uppdykande tjut och tutningar i öronen, dessutom hör man inte lika mycket skit som förut. Bara positivt, alltså. Som en whiplash-skada på stigbygel, hammare och städ, men som en njutning för själen äro rockmusiken. Play it loud, you old boys of anger!

    SvaraRadera