När man nu står på scenen med sin ensamble är det inte svårt att föreställa sig hur lite publiken hör en bit därifrån.
Man har då skapat ett system som populärt kallas PA för att distribuera ljudet från förstärkare, instrument eller vokalist.
Om man följer den tunna linjen från mikrofonen så går denna via den så kallade multikabeln som är en kabel med många kablar i sig, till mixerbordet som syns längst ner på bilden.
Ljudteknikern vrider på sina rattar och när han/hon så är nöjd, skickar han/hon signalen tillbaka genom multikabeln till de s.k. slutstegen. Dessa gör att den svaga lilla gitarrvirituosen kan förstärkas upp tusenfalt med svår tinnitus som följd. Innan signalen når de stora, vackra högtalarna, går den in i en annan förstärkare som skickar en signal av större format till de s.k. monitorhögtalarna.
Dessa monitorhögtalare har till uppgift att förse musikanterna med deras eget ljud som för övrigt dränks av de stora högtalarna som även dessa får en massa signal från slutstegen.
Genom att blanda de olika inkommande sorters instrument och vokala fenomen kan ljudteknikern blanda allt ljud till en tinnitusskapande ljudmassa som når både publikum och artistensamblen.
Monitorhögtalarna är mycket trevliga att vila sig mot, kan undertecknad intyga då jag provade detta vid Göran Lundgrens konsert den 7:e maj, undertiden vänner och bandmedlemmar försökte dränka mig med vatten och all sorts vätska utom alkohol!!?
Aha, är det så det går till? Jag kan bara plugga basen i stärkarn, så det var intressant att få hela bilden. Lyssnade för övrigt igenom BSC:s nya på Spotify idag. En besvikelse, men den kanske växer något.
SvaraRaderaJag måste dock säga att första låten, "White trash millionaire" är en riktig BSC-dänga med gött häng på solot.
SvaraRadera