Nej, skämt åsido, igår tog jag mig en promenad bortåt Svartmossen, medtagande liten kamera. Där längs vägen genom skogen, kantas slänten av ruckel i olika tillstånd av förfall. Jag knäppte några bilder som hastigast. Nu undrar jag, kära bröder, vore det inte en fantastiskt fin bandbild med oss fem poserande i och utanför detta praktruckel? Se bara hur ett träd krossat taket, hur persiennerna hänger på sniskan i fönsterbågar där rutorna ej längre är, hur tid och väderlek oömt smekt byggmaterialet och hur vacker förgängligheten ter sig! Tänk er någon av oss hängande mot stegen, två andra i varsitt fönster, en stående i mitten av bilden och den siste sittande på verandan, kanske trakterande min gamla gitarrbanjo. Undertröjor och hängslen, rock med pälskrage, kanske någon liten hatt... Ja, fantasin skenar lätt iväg. Vad sägs? Vore det inte kul, så säg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar