Inför stundande begivenhet kan det vara på sin plats att redan nu ha vissa saker i åtanke. Det här med att ligga i slänt är inget som man gör hur som helst (även om både jag själv och en eller annan roomare säkert fläkt ut sig okontrollerat i diverse lutande landskap under årens lopp). Nej, det skall liggas med stil. På bilden nedan ser vi t. ex. hur tre herrar behagfullt vilande på vänster armbåge njuter lutandets sköna konst i slänten till ett vattendrag.
Ett skolexempel på hur det bör se ut. Bilden är visserligen från 1918 och seden med söndagskostym och halmhatt må vara en smula passé. Ändock är det på det hela taget så här det bör gå till; friska och sunda karlar som muntert låter sig hänföras av naturens härlighet, upplevd från en bekväm vinkel så att synfältet optimeras. Välbefinnandet förstärks ju dessutom av den njutbara känslan av viktlöshet som de flesta känner då de utbreda sig i slänt. Hemligheten är helt enkelt att inälvornas tyngd fördelar sig på allra bästa sätt i denna position och känsla av harmoni inträder.
Skulle slänten i fråga ha en lutning på över 45° bör man däremot ifrågasätta om denna teori håller. Detsamma gäller om det är mödan värt att slå upp tält i sådan terräng.
För övrigt är jag öppen för alla släntförslag, men ser inte att det skulle finnas orsak att tvivla på vår geografiskt kunnige Slänt-Bengt då han har en backe att prova.
Eder basmullrare Fraztorius
En förträfflig bild som belyser släntandets ädla konst men den förtäljer icke ätandets och maträtternas ädla avsikter vilket är en viktig faktor i denna svunna men dock ädla konst.
SvaraRaderaTältöppningen bör placeras i släntens lägre läge, så även huvudet på den liggande personen då oönskade kroppsvätskor enklare rinna ut i terrängen för egen maskin.
SvaraRaderaJag kommer förresten ihåg ett tillfälle där du Franz blev liggande i en slänt tillsammans med Toivo, kommer du håg det. Det var i en mellanhallänsk kommun, en underbar sommarkväll med rock-konsert på schemat. Tältplatsen valdes med stor noggrannhet, nämligen genom att skylten med budskapet "camping förbjuden" slets upp ur den halläska myllan och kastades ut i västerhavet och ett tält restes i all hast med tvivelaktigt resultat. De två män som senare, mycket senare skulle vila sina trötta kroppar i detta tält upptäckte inte varken förr eller då att tygbyggnaden var illa placerad i en släntliknande lutning i den perifiera geografin. Den man som hamnade på den nedåtlutande sovplatsen var just denne Frans Baaz. På morgonen vaknade vi till ett strilande kallt sommarregn men i övrigt torra i skinnet, allihop (drygt 15 personer av blandad könstillhörighet) (tror dessutom Martin var med) Utom just Franz som kommer upp med kraftigt bakrus och fullständigt dyngsur av lerblandat regnvatten. Ja, så kan det gå, och vi får alla hoppas på ett liknade resultat vid kommande spektakel.
SvaraRaderaMen va i helvete?!!! Försöker du med en lömsk efterhandskonstruktion eller minns du bara fel? Det var ju JAG som vaknade pigg och nyter med torr och utvilad lekamen, medan stackars Toivo legat i en vattenpöl inne i tältet och sne och bakfull (så som han plägade se ut fast värre) kravlade ut ur det illa placerade tältet. Vet hut pukslagare! Komma dragande med faktafel av så grov art. Skämmes!
SvaraRaderaJa, tänk vad fel det kan bli ibland med detaljerna, men roligt var det. Var det du som slet upp skylten ur myllan??
SvaraRaderaMinns inte skylten, men tror inte att det var jag. Bengt-Göran var också med denna sommarkväll, liksom Hoffman med snusnäsduk, Ingrid och Håkan m. fl. Tror jag har foton från spektaklet, eller så är det du som har ett album (smaka på det ordet förresten).
SvaraRadera